Självdestruktivt beteende i det dolda
När jag skar mig första gången då var jag 16år, varför mins jag inte. Dock var det inte så djupt. Ingen såg mina sår på armen, eller ville de inte se? För några år sedan fick jag skov i min depression med mycket ångest och påträngande misslyckanden. Skar mig igen. Större sår och djupare. Slickade i mig blodet, det smakade skönt och ingav ett tillfälligt lugn. Min mamma blev ledsen, det var jobbigt för henne att köra mig till akuten för att sy.
Såren läkte och stygnen togs. Någon månad senare träffade jag min 6åriga brorson, han såg ärren och frågade spontant "vad har du gjort där, och där?" "Jag har gjort mig illa på en plåt" sa jag. Tyckte att han var lite för liten för att få reda på vad jag egentligen hade gjort. Det är konstigt att det bara är barn som frågar och ingen annan. Jag ser undrande blickar, men ingen frågar. Utan istället drar de egna slutsatser. Vad är de rädda för? Kan någon säga mig det?
Misären efter utskrivning
Ett halvår tidigare hade jag flyttat till en stor lägenhet, tre rum och kök. Den var för stor för mig och väldigt dyr, inte minst då man fick betala för värmen och varmvattnet som man förbrukade. Men jag var i stort behov av ett boende närmare mitt nya arbete så jag tog det som erbjöds. Nu skulle jag ju ändå tjäna massor med pengar så omkostnaderna för boendet bekom mig inte.
Nu var jag utskriven från den slutna psykiatriska avdelningen där jag hade spenderat åtta veckor. Nya läkemedel och el-behandling. Jag var hemma, väldigt nedstämd, ångestfylld och orolig. dock hade jag fått nya lugnande läkemedel som jag kunde ta vid behov, Theralen och Stesolid. Det hjälpte mig för stunden. Theralenet gav mig kraftiga mardrömmar så jag var rädd för att somna. Det var September. Jag var väldigt orolig för ekonomin, rädd för att gå back och dra på mig skulder. Jag stängde av alla element och varmvattenberedaren. Tände många stearinljus och värmde händerna över dessa. Det började att bli kalt inne. I-klädsel av vinterjacka långkalsonger sockor fodrade stövlar vantar och mössa satt jag där i mörkret med tända ljus. Att tända en lampa, sätta på datorn eller lyssna på musik var en onödig utgift.
September blev till Oktober, därmed blev det kallare. Jag boade in mig i köket. unnade mig ett litet element där. Då jag hade tredubbla täcken i min extrasäng och väl påklädd kunde jag begränsa temperaturen i köket till 10-12 grader. Det jag gjorde om dagarna var att sova och röka. Emellertid kunde jag bege mig ut på cykeln för att leta tomburkar. Den mat jag fick i mig var knäckebröd och kaffe på bestämda tider. Två knäckebrödsskivor morgon, middag och kväll. Gick ner många kilon mins inte exakt hur många.
I slutet av Oktober var det bara några enstaka grader i övriga lägenheten. Det var väldigt kallt på toaletten. Vid det här laget hade jag inte duschat på två månader. Jag ville inte sätta på varmvatten beredaren! Jag lyckades precis att betala mina räkningar, dock tog mina besparingar slut.
Såhär i backspegeln och framförallt när jag mår bra, undrar jag hur jag kunde leva så...
