Misären efter utskrivning
Ett halvår tidigare hade jag flyttat till en stor lägenhet, tre rum och kök. Den var för stor för mig och väldigt dyr, inte minst då man fick betala för värmen och varmvattnet som man förbrukade. Men jag var i stort behov av ett boende närmare mitt nya arbete så jag tog det som erbjöds. Nu skulle jag ju ändå tjäna massor med pengar så omkostnaderna för boendet bekom mig inte.
Nu var jag utskriven från den slutna psykiatriska avdelningen där jag hade spenderat åtta veckor. Nya läkemedel och el-behandling. Jag var hemma, väldigt nedstämd, ångestfylld och orolig. dock hade jag fått nya lugnande läkemedel som jag kunde ta vid behov, Theralen och Stesolid. Det hjälpte mig för stunden. Theralenet gav mig kraftiga mardrömmar så jag var rädd för att somna. Det var September. Jag var väldigt orolig för ekonomin, rädd för att gå back och dra på mig skulder. Jag stängde av alla element och varmvattenberedaren. Tände många stearinljus och värmde händerna över dessa. Det började att bli kalt inne. I-klädsel av vinterjacka långkalsonger sockor fodrade stövlar vantar och mössa satt jag där i mörkret med tända ljus. Att tända en lampa, sätta på datorn eller lyssna på musik var en onödig utgift.
September blev till Oktober, därmed blev det kallare. Jag boade in mig i köket. unnade mig ett litet element där. Då jag hade tredubbla täcken i min extrasäng och väl påklädd kunde jag begränsa temperaturen i köket till 10-12 grader. Det jag gjorde om dagarna var att sova och röka. Emellertid kunde jag bege mig ut på cykeln för att leta tomburkar. Den mat jag fick i mig var knäckebröd och kaffe på bestämda tider. Två knäckebrödsskivor morgon, middag och kväll. Gick ner många kilon mins inte exakt hur många.
I slutet av Oktober var det bara några enstaka grader i övriga lägenheten. Det var väldigt kallt på toaletten. Vid det här laget hade jag inte duschat på två månader. Jag ville inte sätta på varmvatten beredaren! Jag lyckades precis att betala mina räkningar, dock tog mina besparingar slut.
Såhär i backspegeln och framförallt när jag mår bra, undrar jag hur jag kunde leva så...
